Fuga i två färger är en dansföreställning som leker med musikens stämning och form – en studie i musikens och dansens uråldriga förhållande. I verket möter Carl Knifs improvisationsbaserade metoder Dmitrij Sjostakovitjs klassiska musik, vars exakta formspråk av preludier och fugor krockar med dansarnas vilda uttryck.
”För mig är Fuga i två färger framför allt en lek med musikens stämning och form. I dansen har jag sökt en slags fysisk och rytmisk friktion, så att dansen är ett starkt uttryck i sin egen rätt och inte bara förblir en reflektion av musiken eller en fånge i musikens stämningar. Även om jag inte upplever verket som en berättelse, utan mer som en serie bilder, händelser och stämningar, finner jag ändå små bitar av intrig och en röd tråd vars teman är framförandet, skapandeprocessen, betraktande och upplevelse.”
– Carl Knif
Längd: 60 min
Premiär: 12.10.2020, Studio Pasila
Arbetsgrupp
Koreografi: Carl Knif
Dans: Jonna Aaltonen, Jyrki Kasper, Pekka Louhio, Heidi Naakka, Mikko Paloniemi, Anna Stenberg/Terhi Vaimala, Eero Vesterinen
Scenografi och ljusdesign: William Iles
Ljuddesign: Janne Hast
Kostymdesign: Karoliina Koiso-Kanttila
Fotografi: Yoshi Omori
Bildhantering: Marko Mäkinen
Produktion: Carl Knif Company & Helsingfors Stadsteater
“Dansgruppen som består av sju dansare från Carl Knif Company och Helsingfors Stadsteater är verkligen skicklig. De korta soloföreställningarna, duetterna och diverse konstiga träffarna är kvällens höjdpunkt. Läskiga svarta, skuggliknande varelser dyker också upp för att kontrollera situationerna som tar plats på scenen.”
”Samproduktionen med Carl Knif Company och Helsinki Dance Company är internt felfri och fullständigt behärskat i sin stämning, rörelse och struktur. Enigmatisk men i sin egen värld logisk, Fuga i två färger är en rar kombination av extrem coolness och total vildhet. Föreställningen överraskar tittaren om och om igen, men när den är över skulle inget kunna vara annorlunda.”
”Carl Knif blev delvis inspirerad av den stränga musikaliska strukturen i Sjostakovitjs Preludes and Fugues, och därmed jämför de med någonting mera slumpmässigt. De två formerna fungerar bra tillsammans, och bland många stunder av besynnerlig surrealism finns det också ömhet och skönhet.”